jag vill verkligen veta vad det är som är meningen med livet. men vänta, det vet jag ju. det handlar ju om att leva i nuet, relationer, kärlek, vänskap, lycka skratt. fyfan vad kul det låter.

det kan tas ifrån en på en millesekund. jag som alltid kände en så oerhörd glädje över livet känner nu ingenting. det enda jag känner, är bara, vi föds & vi dör. som en glödlampa ungefär. det spelar ingen roll hur många gånger du ber till Gud om dagen, hur mycket du tränar och hur jävla nyttig man är. alla får cancer ändå. och de som inte får cancer (de lyckliga jävlarna) blir antagligen mördare, överkörda, döda(i olyckor) eller så. sen finns de ju dessa turkorn (som min mormor) som passerar livet utan större sjukdomar & olycka och går vidare.

jag känner mig nedtryckt. jag brukade leva ovanför gränsen, nu lever jag under medel, och jag är fast. jag vill le, sprattla och leva, men det går inte. jag bara fejkar bland vänner. undviker att umgås, prata med dom. för jag vill inte berätta. är jag med mina närmsta måste jag berätta, men det gör så jävla ont. varför är livet såhär? kan man inte bara få leva, vara glad, frisk och lycklig. vad fan har man gjort för att förtjäna vissa hemskheter här i livet?

hitler förtjänade alla jävla sjukdomar. onda människor, ja. men människor som min mamma, KAN DOM INTE BARA FÅ VARA? låt dom va.

idag skänkte jag 100kr till cancerfonden. min mamma ska bli frisk och jag vill sluta tänka på livet som en grå blank väg och börja gå på en regnbåge istället.

fyfan vad jag är trött. catering gick jättebra, det var "bara" 80 gäster så det var inte så hetsigt som det brukar vara. nu har jag precis ätit middag som bara bestod av en sallad, har ätit för mycket rester idag känns det som.  menmen, det är väll bara bra så jag håller mig på 60kg ;)

ikväll ska jag glo på tv och myyysa med mamma, det gäller att ta vara på sådana här tillfällen med henne, innan helvetet börjar om några veckor igen..




älskar ryggar, särskilt sådana här som på bilden, en annan favorit del är precis det partiet där armen börjar..
skitfint. längtar tills jag ser ut såhär!

ska jag gå en promenad?

ska jag kanske ringa en kompis?

ska jag äta lite glass?

ska jag rita?

ska jag se på en bra film?

ska jag skriva en novell?

ska jag hitta på något överhuvudtaget?

Det är ju lördag idag, which means candyday men när jag tänker på aaallt jädra snask jag åt igår så lockar det mig inte att käka upp resten av mitt glasspaket (om det nu är något kvar där)... jag vet inte heller om jag orkar ringa en kompis, om jag överhuvudtaget orkar vara med en kompis, tänk om mamma ringer & säger att de ringt från sjukhuset? vad ska jag då säga till kompisen? jag klarar inte av att vara så öppen bland människor.





fick för övrigt denna bok när jag serverade för bonniers i tisdag..
bra att ha tänkte jag.

MGMT igår. jag & min kompis Ebba lyckades tränga oss nästan längst in i publikhavet, kanske 2-3 meter från scenen. 40 min kvar till spelning. fyfan vad varmt det var. tillslut, när det började komma ännu mer folk för varje minut, trycket ökade kolossalt, folk tryckte som fan frammåt, folk tryckte från sidan, folk tryckte från andra sidan, folk pressade tillbaka från ena sidan, för att sedan mötas av ett ännu hårdare tryck från den andra sidan. Tillslut, i detta kaos, så bestämde jag, ebba & en okänd tjej (som också insåg att vi skulle kvävas/bli nertrampade om vi stannade kvar, att gå mot ena sidan av folkhavet. som om det var lätt. det var som en mur av sten omringade än och man kom ingen vart. man skrek, man röt tillbaka, man var nästan nära på att börja lipa. men tillslut lyckades vi klämma oss ur och vi kunde andas igen, 10 minuter senare intog MGMT scenen.


foto: jag

det var verkligen underbart. önskar bara att jag varit gladare, utan en klump i magen. för då hade allt varit mirakulöst. underbart, obeskrivligt. men nu har jag i varje fall sett, mgmt.

köpte män som hatar kvinnor filmen igår. vanligtvis tycker jag att det är onödigt  att KÖPA filmer eftersom man oftast bara ser dom en gång(bättre att ladda ner) och sen vill man inte se filmen igen - man vet ju hur den slutar. såvida det inte är ens favoritfilm.
jag gillar filmen män som hatar kvinnor, tycker Lisbet är så jävla cool. dock är filmen ganska hemsk. såg den på bio för några månader sen, men såg då inte slutet eftersom jag var tvungen att kuta till tåget (klockan var typ 12 på en tisdag och jag skulle få vänta på slussen 30 min själv annars). trodde jag fattat slutet då men icke, jag missade tydligen det bästa av allt. vilket jag tänkte se nu.

annars har jag nyss gått en promenad. var en kille som varvade mig(han sprang) två gånger, haha. han var ute med sin hund och hade på sig beiga shorts och en pikétshirt. lite udda om man tänker springa runt sjön(vanligaste joggingrundan/powerwalkrundan här i saltis)  som är typ 3-4 km. tänkte att han kanske ätit en kokosboll eller nått och fått feta ångesten. aja.

hej på ett tag

min bror påpekade idag att jag byter klädstil varje dag. ena dagen är jag lite baggy, cool, andra dagen har jag nitringar och svarta jeans, och tredje dagen är jag hippie. jag förstår honom. jag kan inte bestämma hur jag vill vara, se ut och fungera bland människor. alla verkar ju ha hittat sitt JAG lite grann iaf, jag ändrar mig hela tiden. så känns det iaf. men om jag frågar någon nån gång om hur de uppfattar mig är det väll livlig, konstig/speciell.

jag kan hålla med om konstig. för så känner jag mig. jag kan inte bestämma mig. jag kan känna för att konvertera till djävlulstron ena dagen och sånt, och andra dagen är jag en bohemisk hippie, tredje dagen är jag überflickig med no sense of style at all. jag vill inte bli placerad i något fack, jag vill bara vara jag och ska jag tro på mitt stjärntecken så är tvillingen en sådan som byter personlighet och kan anpassa sig väldigt lätt i olika situationer. mångpersonlighet det är jag det.

blir bara så sjukt jävla trött på mig själv ibland. visst jag är fortfarande tonåring men jag är ändå 18 jävla bast. två år till sen SKA jag VARA någon. låt mig bara sluta jämföra mig med alla och låta allas åsikter trycka bort min egen, och bli mitt eget jag. men det kanske jag redan är, bara att man inte känner det.

nu slutar jag skriva innan jag helt och hållet låter som en schizofren gammal tant.

njut av att din familj är frisk, lycklig och mår bra.

det är allt.

Höstens mål gällande karriär:

1. jag ska verkligens satsa på skolan och se till att få VG-MVG (mest MVGn) i allt!
2. jag ska skaffa ett extrajobb där jag kan arbeta varannan helg och få pengar & meriter till nästa år (behövs). 
3. planera in grejer inför nästa år (resor, jobb) innan årsskiftet, så jag har KOLL på det.

Höstens mål gällande mig själv:

1. Jag kommer vara för mig själva för det mesta nu när oscar är i linköping, vilket är bra för att bli mer självständig m.m.
2. Jag ska våga tro mer på mig själv & mina idéer och våga prova nya saker.
3. få mer kontroll på grejer i mitt liv och veta vart jag står i olika situationer.

Höstens mål gällande vänner och pojkvän:

1. jag ska försöka hälsa på oscar så mycket det går, och vice versa. tror det är nyttigt för vårt förhållande att vara ifrån varandra lite (även om vi är ganska vana med det) men man saknar varandra och det är jättemysigt & kul att ses!
2. jag ska vara mer social när det gäller vänner & ringa dem oftare, ha mer tjejmiddagar och sånt.
3. jag ska blir bättre vän med mig själv.

fick för mig att skapa en ny blogg igår, tröttnade på min andra. tröttnade på namnet och allt. ville starta nått helt nytt. so here it is.

vaknade nyss och sitter å kollar bloggar. ska gå upp och göra en smoothie alldeles strax..

bild av mig.  nu måste jag köpa nya pennor.

GOOOD DAY!

det är ju fasiken ingen klädstil. det är ju en livsstil.

varför har jag trott det hela tiden?

aja.

jag är besatt av andy warhol nu iaf. tack för det.

godnatt.