heartrythm
MGMT igår. jag & min kompis Ebba lyckades tränga oss nästan längst in i publikhavet, kanske 2-3 meter från scenen. 40 min kvar till spelning. fyfan vad varmt det var. tillslut, när det började komma ännu mer folk för varje minut, trycket ökade kolossalt, folk tryckte som fan frammåt, folk tryckte från sidan, folk tryckte från andra sidan, folk pressade tillbaka från ena sidan, för att sedan mötas av ett ännu hårdare tryck från den andra sidan. Tillslut, i detta kaos, så bestämde jag, ebba & en okänd tjej (som också insåg att vi skulle kvävas/bli nertrampade om vi stannade kvar, att gå mot ena sidan av folkhavet. som om det var lätt. det var som en mur av sten omringade än och man kom ingen vart. man skrek, man röt tillbaka, man var nästan nära på att börja lipa. men tillslut lyckades vi klämma oss ur och vi kunde andas igen, 10 minuter senare intog MGMT scenen.
foto: jag
det var verkligen underbart. önskar bara att jag varit gladare, utan en klump i magen. för då hade allt varit mirakulöst. underbart, obeskrivligt. men nu har jag i varje fall sett, mgmt.
