fuck the rest and do it


foto: jak&jil blog

jag älskar tomboy stilen. och jag älskar hennes kropp..
om några månader är jag DÄR.

känslor kring en fråga.


jag vill verkligen veta vad det är som är meningen med livet. men vänta, det vet jag ju. det handlar ju om att leva i nuet, relationer, kärlek, vänskap, lycka skratt. fyfan vad kul det låter.

det kan tas ifrån en på en millesekund. jag som alltid kände en så oerhörd glädje över livet känner nu ingenting. det enda jag känner, är bara, vi föds & vi dör. som en glödlampa ungefär. det spelar ingen roll hur många gånger du ber till Gud om dagen, hur mycket du tränar och hur jävla nyttig man är. alla får cancer ändå. och de som inte får cancer (de lyckliga jävlarna) blir antagligen mördare, överkörda, döda(i olyckor) eller så. sen finns de ju dessa turkorn (som min mormor) som passerar livet utan större sjukdomar & olycka och går vidare.

jag känner mig nedtryckt. jag brukade leva ovanför gränsen, nu lever jag under medel, och jag är fast. jag vill le, sprattla och leva, men det går inte. jag bara fejkar bland vänner. undviker att umgås, prata med dom. för jag vill inte berätta. är jag med mina närmsta måste jag berätta, men det gör så jävla ont. varför är livet såhär? kan man inte bara få leva, vara glad, frisk och lycklig. vad fan har man gjort för att förtjäna vissa hemskheter här i livet?

hitler förtjänade alla jävla sjukdomar. onda människor, ja. men människor som min mamma, KAN DOM INTE BARA FÅ VARA? låt dom va.

 

idag skänkte jag 100kr till cancerfonden. min mamma ska bli frisk och jag vill sluta tänka på livet som en grå blank väg och börja gå på en regnbåge istället.


HEMMMMMMAAA

nu är jag hemma och har släkt hungern med smoothie & keso, lite nötter, skinka och gurka.

najs

mondaythoughts, mondaylove

måndag. börjar 09.00, slutar 15.40. första lektionen är filosofi. kan bli kul..

gick upp sju idag för att hinna gå promenad (fettförbränningen är som bäst då), mamma hängde på. jag är så rädd om henne & vill tillbringa varenda liten minut jag kan med henne, för det är så otroligt värdefullt. det är så lätt att ta allt för givet, att alla är friska i familjen, runt omkring en, att det är fred i ens land & att man själv mår bra.

det är lätt att ta saker och ting förgivet, det är också lätt att tro att om jag kanske var känd & rik, ja då jävlar skulle jag vara lycklig. men när det kommer till verkligheten spelar rikedom och berömmelse ingen roll, då är det inget annat än en frisk & glad familj & vänner som betyder något. för när något händer men någon av dem, då inser man hur naiv man varit och hur jävla lycklig man skulle vara om allt bara var som det brukar.

så ta vara på varandra och ta till er av texten, för jag vet. jag vet också att mamma kommer blir bra igen & att vi kan leva som vi gjorde förr.




my style






m-k är min största stilinspiration. bohem, rockchic, grunge. hennes kropp är ju inte helt fel den heller. love her.

skola imorn 09.00, upp 07.00 för promenad. nattinatti.
ibland kan det vara jävligt skönt att gå å lägga sig tidigt.

sunday night

fyfan vad jag är trött. catering gick jättebra, det var "bara" 80 gäster så det var inte så hetsigt som det brukar vara. nu har jag precis ätit middag som bara bestod av en sallad, har ätit för mycket rester idag känns det som.  menmen, det är väll bara bra så jag håller mig på 60kg ;)

ikväll ska jag glo på tv och myyysa med mamma, det gäller att ta vara på sådana här tillfällen med henne, innan helvetet börjar om några veckor igen..




älskar ryggar, särskilt sådana här som på bilden, en annan favorit del är precis det partiet där armen börjar..
skitfint. längtar tills jag ser ut såhär!




catering

har precis varit ute och gått en jätteskön morgonpromenad med mamma. solen skiner, luften är lite svalare, och till råga på allt hittar jag en övergiven liten tjock musunge på vägen, levande såklart, som jag knuffade in i gräset igen. funderade seriöst på om jag skulle ta med den hem & ta hand om den, är ju besatt av djur, men djur förtjänar att leva i djurriket, dvs, ute i naturen. inte i någon bur. så den fick gå.

idag ska jag extrajobba lite igen (de tyckte tydligen om mig förra gången för de har ringt och bett mig jobba två gånger sen i tisdags) för cateringfirman. idag ska jag servera på någon takterass för ett stort bokförlag. förra gången var det ju en författarmiddag där b.la. Leif GW persson & mari jungstedt var. men idag jobbar jag bara från 13-19, jätteskönt.  perfekt extrajobb också för de som inte kan ha regelbundna tider att arbeta på med skolan & allt.


av: mig

jag älskar ju att rita och förut så var jag ju helt inne på att bli modeillustratör..
önskar bara att jag hade motivationen till att ta tag i saker i mitt liv..

THOUGHTS

ska jag gå en promenad?

ska jag kanske ringa en kompis?

ska jag äta lite glass?

ska jag rita?

ska jag se på en bra film?

ska jag skriva en novell?

ska jag hitta på något överhuvudtaget?

Det är ju lördag idag, which means candyday men när jag tänker på aaallt jädra snask jag åt igår så lockar det mig inte att käka upp resten av mitt glasspaket (om det nu är något kvar där)... jag vet inte heller om jag orkar ringa en kompis, om jag överhuvudtaget orkar vara med en kompis, tänk om mamma ringer & säger att de ringt från sjukhuset? vad ska jag då säga till kompisen? jag klarar inte av att vara så öppen bland människor.





fick för övrigt denna bok när jag serverade för bonniers i tisdag..
bra att ha tänkte jag.



heartrythm




MGMT
igår. jag & min kompis Ebba lyckades tränga oss nästan längst in i publikhavet, kanske 2-3 meter från scenen. 40 min kvar till spelning. fyfan vad varmt det var. tillslut, när det började komma ännu mer folk för varje minut, trycket ökade kolossalt, folk tryckte som fan frammåt, folk tryckte från sidan, folk tryckte från andra sidan, folk pressade tillbaka från ena sidan, för att sedan mötas av ett ännu hårdare tryck från den andra sidan. Tillslut, i detta kaos, så bestämde jag, ebba & en okänd tjej (som också insåg att vi skulle kvävas/bli nertrampade om vi stannade kvar, att gå mot ena sidan av folkhavet. som om det var lätt. det var som en mur av sten omringade än och man kom ingen vart. man skrek, man röt tillbaka, man var nästan nära på att börja lipa. men tillslut lyckades vi klämma oss ur och vi kunde andas igen, 10 minuter senare intog MGMT scenen.


foto: jag

det var verkligen underbart. önskar bara att jag varit gladare, utan en klump i magen. för då hade allt varit mirakulöst. underbart, obeskrivligt. men nu har jag i varje fall sett, mgmt.


döda tid


köpte män som hatar kvinnor filmen igår. vanligtvis tycker jag att det är onödigt  att KÖPA filmer eftersom man oftast bara ser dom en gång(bättre att ladda ner) och sen vill man inte se filmen igen - man vet ju hur den slutar. såvida det inte är ens favoritfilm.
jag gillar filmen män som hatar kvinnor, tycker Lisbet är så jävla cool. dock är filmen ganska hemsk. såg den på bio för några månader sen, men såg då inte slutet eftersom jag var tvungen att kuta till tåget (klockan var typ 12 på en tisdag och jag skulle få vänta på slussen 30 min själv annars). trodde jag fattat slutet då men icke, jag missade tydligen det bästa av allt. vilket jag tänkte se nu.


annars har jag nyss gått en promenad. var en kille som varvade mig(han sprang) två gånger, haha. han var ute med sin hund och hade på sig beiga shorts och en pikétshirt. lite udda om man tänker springa runt sjön(vanligaste joggingrundan/powerwalkrundan här i saltis)  som är typ 3-4 km. tänkte att han kanske ätit en kokosboll eller nått och fått feta ångesten. aja.

hej på ett tag


08:45 - 09:50

har psykologi nu. sen är det helg.

ikväll är det mgmt.


de enda bandet som får mig att slappna av

/

min bror påpekade idag att jag byter klädstil varje dag. ena dagen är jag lite baggy, cool, andra dagen har jag nitringar och svarta jeans, och tredje dagen är jag hippie. jag förstår honom. jag kan inte bestämma hur jag vill vara, se ut och fungera bland människor. alla verkar ju ha hittat sitt JAG lite grann iaf, jag ändrar mig hela tiden. så känns det iaf. men om jag frågar någon nån gång om hur de uppfattar mig är det väll livlig, konstig/speciell.

jag kan hålla med om konstig. för så känner jag mig. jag kan inte bestämma mig. jag kan känna för att konvertera till djävlulstron ena dagen och sånt, och andra dagen är jag en bohemisk hippie, tredje dagen är jag überflickig med no sense of style at all. jag vill inte bli placerad i något fack, jag vill bara vara jag och ska jag tro på mitt stjärntecken så är tvillingen en sådan som byter personlighet och kan anpassa sig väldigt lätt i olika situationer. mångpersonlighet det är jag det.

blir bara så sjukt jävla trött på mig själv ibland. visst jag är fortfarande tonåring men jag är ändå 18 jävla bast. två år till sen SKA jag VARA någon. låt mig bara sluta jämföra mig med alla och låta allas åsikter trycka bort min egen, och bli mitt eget jag. men det kanske jag redan är, bara att man inte känner det.

nu slutar jag skriva innan jag helt och hållet låter som en schizofren gammal tant.


fokus


istället för att tänka på alla jävla tråkigheter runt omkring mig så MÅSTE jag fokusera på nått annat.
t.ex. lindsay lohans kropp. så tänkte jag se ut på stranden nästa sommar.

hej

om jag var tvungen att vara "schteekare"



then i would pimp my loafers like this.

foto: jakandjil's blog

i'll do anything for you

idag är en ny dag jag börjar tolv. jag drack en rosa smoothie till frukost, den var god. sen ska jag träffa mamma, kommer inte ihåg vad vi skulle göra. sen har jag foto klockan halv fyra. är väldigt sugen på att åka utomlands, bort från saltis, bort från allt det här som kallas verklighet, allt som påminner mig om mitt liv & mina vanor. bara bort ett tag.. låtsas att jag lever någon annans liv. att mitt liv i saltis aldrig har funnits. bara sådär. bort.

skön känsla.

ta aldrig livet förgivet.

njut av att din familj är frisk, lycklig och mår bra.

det är allt.


the hippiething and the grannybag


1. hippietunika/blus/whatever från nolita
2. blåsvart purse från farmor. fick ärva massor med kläder, väskor, pälssaker(!!) från farmor. längtar till hösten.

foodchain

lättfil. nyttig musli endast sötat med äppeljuice. vindruvor & krossade linfrön. med ett kokt ägg. tillsammans med en kopp kaffe med en skvätt mjölk i.

denna frukosten ska jag leva på idag tänkte jag. ska vara cateringgirl så då är det bra att ta en stabil frukost så man inte äter upp gästernas mat innan man serverat ut den..





snart kommer yvonne & hämtar upp mig. wish me luck.

hösttermin

för två år sedan så hade jag den största ångesten jag någonsin haft i hela mitt liv. jag ville inte gå i någon skola alls, jag ville inte börja någon ny, det gav mig bara ångest med massa nya människor i en helt ny miljö. så jag började min gamla skola, inte för att den var nått bättre alls, bara massa människor jag unvikt under hela högstadiet, ni vet, statusmänniskorna? hade aldrig riktigt gillat dom. men så fick det bli. och jag önskade varje dag att de här tre åren skulle gå skitsnabbt, och när jag väl skulle börja trean skulle jag fan gå runt å le varenda dag eftersom det var sista skolåret ever. och nu står jag ju här idag. inför samma dag jag mött de två närmsta åren. fast med ett leende på läpparna. ja, jag ser faktiskt fram emot att börja skolan idag. jag ser fram emot att ha mitt sista höstlov, sportlov, påsklov, jullov, att vara störst i skolan. för det har gått så sjukt snabbt.

när jag började då i ettan så tänkte jag att eftersom jag mådde bajs, så måste jag ju få ut något av detta. om jag tänkte stanna här nu, ta mig igenom detta, så måste jag ju få något tillbaka. så jag väntade på något slags tecken. men de kom aldrig, så jag försökte byta skola några till gånger, men kom alltid tillbaka pga ångesten, och mådde skit. vart var mitt tecken? nu vet jag. men jag har vetat det i ett halvår ungefär. kanske till och med ett år, jag har bara inte insett det än. jag är inte längre rädd för att vara ensam. jag är inte rädd för att behöva gå ensam utan någon kompis i klassen. för det ordnar sig. visst mycket av ettan sög, lite av tvåan. men det löste sig, jag fick så småningom lite killkompisar, och sen blev allt bara lättare, även om jag inte hade någon att vara med. dumt som det låter så blev jag van med att vara ensam. men jag hade ju självklart någon ibland att vara med. men det som inte dödar en, (jag lovar, jag ville helst bara sjunka genom jorden och förinta min existens här på jorden vid vissa tillfällen för jag pallade bara inte, särskilt när man är van att ha massa vänner runt omkring sig hela tiden) gör en starkare.  och jag känner mig mycket starkare och mer säker idag. för även om, precis som i 1an och 2an, jag inte vet vad som väntar mig nu i höst, så är jag inte rädd för det, jag är inte längre rädd för att bli helt ensam någon dag/vecka av någon anledning, för jag vet att jag klarar det.

så för alla som kanske börjar skolan idag, första gången, sista gången, eller kanske bara börjat nått nytt. även om det känns skit i början, så ordnar det sig alltid. och som sagt, det som inte dödar en, gör en starkare.

nu är det 36 minuter kvar på mitt sista sommarlov, dags att klä på sig och sätta på musik.

MÅL; gör som blondinbella

Höstens mål gällande karriär:

1. jag ska verkligens satsa på skolan och se till att få VG-MVG (mest MVGn) i allt!
2. jag ska skaffa ett extrajobb där jag kan arbeta varannan helg och få pengar & meriter till nästa år (behövs). 
3. planera in grejer inför nästa år (resor, jobb) innan årsskiftet, så jag har KOLL på det.

Höstens mål gällande mig själv:

1. Jag kommer vara för mig själva för det mesta nu när oscar är i linköping, vilket är bra för att bli mer självständig m.m.
2. Jag ska våga tro mer på mig själv & mina idéer och våga prova nya saker.
3. få mer kontroll på grejer i mitt liv och veta vart jag står i olika situationer.

Höstens mål gällande vänner och pojkvän:

1. jag ska försöka hälsa på oscar så mycket det går, och vice versa. tror det är nyttigt för vårt förhållande att vara ifrån varandra lite (även om vi är ganska vana med det) men man saknar varandra och det är jättemysigt & kul att ses!
2. jag ska vara mer social när det gäller vänner & ringa dem oftare, ha mer tjejmiddagar och sånt.
3. jag ska blir bättre vän med mig själv.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0