bohemicana

såg nyss på sweet home alabama. åh, den kärleken. När man bara ser personen och VET att han är the ONE. ben som viker sig, ett hjärta som går i 100... Att bara offra allt för den man älskar.  att bara kunna släppa allt & bara veta att följer man sitt hjärta så ordnar sig allt.

Jag har en pojkvän, han gör mig lycklig & jag trivs i hans sällskap. Men jag är på tok för ung för att hålla på å leta efter "den rätte" för mig. idag lever jag för dagen & njuter av att livet kan vara ganska bra ändå. Inte ta allt så seriöst. Jag är för ung för att veta om någon är den rätta, för ung för att tänka sådana tankar. Men jag kan bara inte låta bli att fundera över kärleken när man ser en sån här film. Jag vill också ha! Åh.. detta påminner mig om The notebook, som jag aldrig kan se igen (klarar inte av sådana STARKA kärleksfilmer mer än en gång), och Titanic. Börjar grina bara jag tänker på det.. Nu låter det som om jag inte alls älskar min pojkvän, älskar förresten, vad är det? är inte jag för ung för sånt? Kommer ihåg min förra pojkvän, vi var sådär typiskt naiva "vi ska gifta oss/vi ska köpa lägenhet/blablabla" vi ääälskade ju varandra så innerligt, vad hände då? Det tog slut. idag känner jag nada. Sjukt. i vilket fall som helst vill jag vara med min pojkvän. jag är inte på några göraslut/ta en paus/fundera stigar. I detta fall - blame the movie. Såna här filmer gör mig bara kär i kärleken, på nytt.

Åh, jag längtar tills jag också får vara med om DEN kärleken Reese Witherspoon's  karaktär Melanie i sweet home alabama fick med Jake. How lovely.