bohemicana

För några dagar sen, för en vecka sedan, när jag låg storgråtandes i min säng hemma hos mamma, så ville jag bara umgås med Oscar. Jag behövde känna att någon jag älskade så mycket var frisk och kunde hålla om mig innan jag skulle sova. Någon som jag vet inte hade någon sjukdom, någon som jag älskade & ville vara med, inte skulle tas ifrån mig. Jag fick en svag känsla av panik när faktan att han kommer studera i Linköping i fem år dök upp i min hjärna. Han är inte lika lätt tillgänglig längre. Inget var fan lätt tillgänligt längre.

men imorn, då kommer han hit. Två veckor var det sen vi sågs. Jag vet, det är segt i början. Han måste lära känna sin nya skola och likaså jag. Vi måste komma in i vardagen först. Men åh, så underbart det känns. Jag vill bara isolera mig med honom, stänga ute världen, köpa all världens godis, se världens bästa film och känna hans beskyddande armar runt min kropp.



<3
vi är inte så mycket för seriösa bilder. as you can see.