I dont wanna tell
Hursomhelst. Tillskillnad från förra veckan då mamma kom hem & berättade att hon hade vart på kontroll & att de upptäckt cancerceller i benen och ryggen - då jag totalt bröt ihop. Så känner jag mig så stark idag. Jag måste vara stark - för mammas skull.
Jag vet att jag borde prata med mina vänner om detta mer, jag har inte ens berättat för en av mina närmaste. Jag vill inte berätta. Jag vill inte höra vad det är som hänt, jag vill inte höra mig själv säga det. Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig. Jag vill bara att allt ska blir bra.. Allt som händer just nu känns så surrealistiskt, DETTA HÄNDER JU ALLA ANDRA! INTE MIG. Hon blev ju frisk sist. Nu kommer hon ALDRIG bli det igen.
Vill inte, vill inte, vill inte.
foto: jag.
Hej vad fin blogg du har :)
Besök gärna min, om du vill såklart XD
- cool bild!
Jag är verkligen ledsen på dina vägar. Kan inte säga att jag förstår hur du känner för jag har aldrig haft en cancersjuk mamma. Men jag förlorade min pappa i vintras och det var ett helvete. Så på lite samma nivå är vi! Hör gärna av dig om du har frågor eller vill prata! Det kan vara skönt att prata med någon man inte känner alls ibland också!
jobbigt :( ja e lessen... såå lessen! min vän har en cancersjuk mamma, så vet hur det är..
beklagar din sorg. Men skriv inte reklam för din blogg bland mina kommentarer tack!
joo jag vet!
ja hoppas på det bästa för din mamma med söt :)
ja vill inte va elak men har många som gör så och sagt till dem med..ska vara rättvis.. Dock har ju du ett syfte med din reklam.. Kanske skriver om dig någon dag :P du får inte tro jag är elak..har varit med om samma sak..
Min nya design, hiss eller diss? :)
Hoppas du haft en bra dag!
Kramar http://leaveit.blogg.se
men du måste äta vännen!!!
Kanske kan följas varandra genom bloglovin? :)
Beklagar verkligen, det är så himla tråkigt när sånt här händer. Man ställer sig frågan ''Varför händer det här just han/hon?'' Att det alltid ska drabba dom goda människorna. Jag vet väl på ett ungefär hur det är. För min pappa har just nu tre hjärntumörer plus att han har diabetes..
Anonym: Precis, man fattar liksom inte. Var är Gud när man behöver honom/henne. Men med allt ont kommer något gott.
Fyfan det låter hemskt. Jag hoppas han blir bättre. Inget gör så ont som när ens familjemedlem är sjuk.
Usch, många kramar till dig.
Hej!
Vill bara sända en liten tanke, men även säga att ingenting är omöjligt!
För snart 2 år sedan fick min mammas särbo veta att han hade skelettcancer, och vad jag har förstått så utvecklas skelettcancer efter att man har haft en annan typ av cancer. Men i min mammas särbos fall så är han 1 på miljonen att få detta utan att ha haft en annan typ av cancer.
Han var jätte dålig, och vi förberedde oss på det värsta. Tillslut bestämde sig läkarna för att operera honom.
Han är nu friskförklarad och lever ett normalt liv, han har fortfarande lite svårt att gå långa streckor dock.
Men dit jag vill komma är att hålla hoppet uppe! Sverige har så fantastiskt duktiga läkare!
Jag hoppas att din mamma blir bra!
Många kramar / Caroline
Må
